27 jan. 2013

Lazaro Arbos stamnings idol?

Lazaro har gått vidare i amerikanska Idol. Han stammar tydligt och juryn verkar lite medlidsam i början. Tills han börjar sjunga. www.youtube.com/watch?v=y1kGNUk_Hp0

Han sjunger bra, inte så jag får ett leende som känns i tåspetsarna som med Yang Long som sjunger At Last (orginalet med Etta James) i X factor Sverige www.tv4.se/x-factor/klipp/audition-yang-long-at-last-2217676 , men tillräckligt för att gå vidare. Juryn är nu begeistrad. För att han sjunger bra, men ännu mer för att han inte stammar när han sjunger. Alla kommenterar hans stamning och hans icke-stammande sång. "Du borde sjunga för jämnan" säger en jurymedlem.

Alla pratar nu om honom. I stamningsvärlden är han en hjälte. Han är gäst i alla möjliga program där man frågar om hans stamning. Som tur är, och anledningen till att jag stödjer honom, svarar han att man ska våga följa sin dröm, inte låta ett, som han kallar det, "problem" stoppa dig från att göra det du vill göra. Ett budskap som jag applåderar och som gör honom till en förebild även i mina ögon.

Men det som stör mig är allas reaktioner. Kommer han att vinna pga hans sång eller hans stamning, att man tycker synd om honom? Hur hade världen reagerat om han sjungit dåligt?

Kolla på alla YouTube klipp om Orup som jury medlem i X-Factor, där han stammar tydligt i vissa situationer. Många lagt ut honom under "humor". Ex www.youtube.com/watch?v=tcSVw4DIt50

Är Lazaro en hjälte? Är han sorglig när han stammar och helt fantastisk när han sjunger stamningsfritt? Varför kan det helt enkelt inte vara två sorters människor, de som stammar och de som inte gör det, utan att lägga någon värdering i det? Vilket är "rätt" och vilket är "fel"? Kan man inte bara vara ok vilket som?

Kommer Lazaro att försöka bli av med sin stamning såsom Gareth Gates som nu är McGuire guru? Eller fortsätter han vara sitt fräscha jag, med stamning och bra röst? Det ska bli spännande att följa honom. Inte minst folkets och medias reaktion.

Och du, missa inte veckans Allas med undertecknad. :-)

Här några flera länkar, men det finns, och kommer att finnas, många till om du söker på Lazaro och stuttering.

Lazaro Arbos, may you go all the way!

http://www.fox4morningblend.com/videos/187884591.html

http://www.stutteringhelp.org/content/american-idol-contestant-already-winner-stuttering-community-0

http://bodyodd.nbcnews.com/_news/2013/01/23/16662405-why-idol-contestants-stutter-goes-away-when-he-sings?lite

http://www.imdb.com/news/ni45227875/

24 maj 2012

Kul eller kränkt?

"Vaddå, stamning är väl inget särskilt. Alla hakar upp sig ibland."
"Nämen, stackars liten. Du kan hålla mig i handen, så visar jag vägen."
"Ta bara ett djupt andetag. Jag är inte farlig. Du behöver inte vara nervös."
"Jag känner någon som kan bota stamning över en helg."
"Vi har inga stammande elever och jag har aldrig haft en i min klass, på alla 40 år som jag jobbat som lärare."
"Eftersom du stammar på första bokstaven, ta bara bort första bokstaven i varje ord." (Enar on å är, ro??)

Ja, listan över alla som kan stamning är lång. Men om Moses stammade, och alla har lösningar, varför står vi då fortfarande och stampar? Varför är stamning fortfarande fula ankungen som alla förnekar, stammande, skolpersonal, politiker, medan humorister gör narr av oss, pubägare slänger ut oss, arbetsgivaren säger upp den som stammar... Ja, den listan är ännu längre.

Kolla upp dessa länkar så kanske ni får gåshud precis som jag...

Hur långt får man gå i humorns namn?
http://www.youtube.com/watch?v=M8caWe4ywrg

Det har visat sig att mobbare oftare ger sig på någon som har ett talproblem än någon annan.
http://www.prweb.com/releases/2012/5/prweb9531539.htm (engelska)

I England har man intervjuat människor på stan, där många ser det som helt ok att göra narr av någon som stammar. "Det är ju bara ett skämt."
Leys Geddes, ordförande i den engelska stamningsorganisationen BSA svarar i tv.
http://www.youtube.com/watch?v=jNAxo_7mOFM (engelska)

En annan blev av med jobbet då hans stamning skrämde en kund.
http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/law-and-order/9280286/Stuttering-Asda-worker-sacked-after-being-branded-aggressive-tribunal-hears.html  (engelska)

En man som stammar blev nekad att gå in på en pub då man trodde han var full.
http://au.news.yahoo.com/thewest/a/-/latest/8455051/stutterer-fights-bar-on-drunk-row/ (engelska)

Någon tyckte stamning var så (fyll i det du tror____________________________) att den klippt ihop alla stamningssekvenser ur filmen The King's Speech, 2:36 min av stamning.
http://movieline.com/2012/05/18/watch-the-kings-speech-edited-down-to-just-the-stuttering/ (engelska)
Hur länge till kan vi acceptera att stamning uppfattas som åt ena sidan "fel" och åt andra sidan "inget att bry sig om"?

Kom igen, alla som stammar. Tala ut! Sluta upp att vara offer och låta oss förnedras. För om inte vi gör det själva, är det ingen som gör det åt oss. Och ni andra: hjälp oss i denna kamp. Om inte för oss, så åtminstone för våra barn...

7 apr. 2012

A, som i...

Min resa har inte varit lätt, men så enormt givande!

Jag var rädd för att öppna munnen. Idag ber andra mig att prata.
Jag ville inte leva. Nu hjälper jag andra att få ut det bästa av livet.
Jag behövde inte läsa språk, för jag skulle ändå inte komma någonvart. Idag reser jag jorden runt, TACK VARE min stamning.

Jag skulle aldrig bli något och kunde därmed lika gärna sluta läsa. Idag står jag framför klassen.

Jag var rädd för skolan. Så jag gick tillbaka och läste, och fick ett jobb där.
Mitt jobb var på väg att ta slut. Men innan det hann hända fick jag ett nytt.


Mitt nya jobb innebär kommunikation. Att ta massvis med kontakter för att anordna cirklar, hitta intresserade, hitta ledare, hitta projekt, hitta pengar. Prata med människor. Prata i telefon. Att helt enkelt sälja våra tjänster. Att inspirera till att satsa. Och även att själv lära ut och dela med mig av min kunskap och erfarenhet. Kort sagt: mitt drömjobb!


Var ingen tvekan om att jag ville jobba här. Enda som jag funderade på var alla mil jag skulle behöva köra. Tills jag, redan efter några timmar, insåg att jag hade förbisett ett mycket mer krävande problem...Inte nog med att jag, som de flesta andra stammande personer, stammar på första bokstaven i mitt namn (för den kan man ju inte byta ut, så den blir mer laddad än någon annan bokstav). Jag tackar ja till ett jobb som börjar på A!!!


Direkt från början fick jag ta över ett projekt, nätverk och även telefonen! Hur skulle jag lösa det? Telefonen var ju värsta fienden, även utan bokstaven A. Ännu värre med andra som satt i samma rum. Kunde ju bli "A...Anita Blom, A...ABF", helblockering eller, med taltekniker "Hanita Blom, HABF". Satt och tänkte ut alla möjliga varianter och längtade efter att få min mail att fungera. Tills jag insåg vad jag höll på med. Att skrämma livet ur mig själv!


Var det inte lättast att helt enkelt stamma på direkt från början? Att vara den första på ABF som stammar? Att därmed bli känd, både som stammare (kan vara en inkörsport till att få föreläsa) och som ABF anställd som man kommer ihåg. Jag hade ju fått jobbet, även då de visste om att jag stammar. Eller kanske just på grund av det? För jag är ju redan ganska känd, både på hemorten, men även i media. Jag har massvis med kontakter, från föreningslivet till handikappolitiken, från elever till seniorer. Jag skulle även få föreläsa om stamning på arbetstid!


De vill ha mig, jag vill ha dem. De tror på mig redan innan jag själv gör det. Mina härliga kollegor vet om att jag stammar, mina kontakter kommer snart att få reda på det, mina "elever" likaså. De vet vem jag är, så nu är det upp till mig att visa vad jag går för. Och jag tänker gå långt! Jag kommer även att använda mig av min stamning för att öppna dörrar, istället för att stänga dem innan jag ens gått igenom dem, vilket jag var nära till att göra! Jag stammar och det jag säger är värt att upprepas!



Hej, jag är Anita Blom på ABF Skaraborg. Vad kan jag stå till tjänst med? :-)

21 jan. 2012

Låt oss göra skillnad. Idag.

Såg precis på en film som heter Patch Adams. En läkarstudent som trodde det bästa sättet att behandla någon är att lära känna patienten, att komma nära honom / henne, att få honom / henne att skratta, att prova en ny  behandling som inte var accepterad

Efteråt såg jag Katie Piper (http://www.katiepiperfoundation.org.uk/).

Jag grät.

Båda handlar om människor som inte låter världen stoppa dem från att nå sina mål.  


Jag önskar att vi hade fler logopeder som Patch Adams och fler människor som stammar som Katie Piper, som inte låter världen definiera vad som är ok och vad som inte.

Låt oss göra skillnad. Från och med nu.

16 jan. 2012

Är stamning något att skratta över?

Handikappförbunden, HSO, har ett nära samarbete med public service (reklamfri tv och radio) och har en årlig träff där medlemsförbunden bjuds in för att träffa representanter för de olika programavdelningarna. I år var temat Kul eller kränkt

Vi fick se olika stand-up komiker med olika funktionsnedsättningar som skojade med sina problem. Det finns idag en kvinna som stammar, Nina G, som är stand-up framgångsrik komiker. Inte alls någon dålig idé, för vi hamnar verkligen i situationer som man kan skratta åt.

Och där ligger nog själva kärnan: det är skillnad mellan att skratta ÅT någon och att skratta MED någon; skillnad att skratta åt en PERSON och åt en SITUATION. Det är en sak att skoja om sin egen funktionsnedsättning, men en annan ifall någon annan gör det som i "humorprogrammet" Hjälp!.
Har ni sett avsnitt ur Tankesmedja, SVT Grotesko (med Windows CP!), CP magasinet, Mifforadio och ICA Jerry? Vad tyckte du?

Jesper Odelberg är en känd rullstolsburen komiker med en cp skada. Vid en anställningsintervju frågade man honom vad han INTE kunde, istället för, som med andra, vad man kan. Han svarade med ”Klättra på en stege.” För att sedan lägga till ”För att jag är höjdrädd.”

Det gäller att ha snabba svar till hands ifall man får en kommentar som svider. Som den feta damen som får frågan om hon är gravid. ”Nej. Inte än. Vad gör du ikväll?”

På http://www.kyrkpressen.fi/bloggar.html kan du läsa om en situation som är skrattretande, trots att det nog måste ha känts pinsamt när det hände.

På http://www.mnsu.edu/comdis/kuster/humor.html finns flera exempel.

Tänk att kunna förvandlas från en människa som är identifierad av sitt handikapp. till att vara en människa med vissa svårigheter. Och kunna skratta åt det. Inte åt oss själva, inte ens åt stamningen, för den är jobbig nog. Men visst hamnar vi i situationer som är roliga. För kan du låta bli att skratta när jag introducerar mig, "representing the Swedish ass-ass-association", eller att vilja ha sex-sex-sexton frimärken? :-)

Keep smiling and the world will smile at you. :-)

10 nov. 2011

Ett tal som berördes

Musikskolan var stängningshotad. Som musikant i musikkåren som inte skulle överleva utan tillskott av härliga ungdomar från musikskolan var det ett tungt besked. Men som person som haft musiken som livlina, bokstavligen, var det en stor sorg. Tänk dessa ungdomar som, precis som jag, blir mobbade, men som i gruppen får känna sig viktig. Dessa ungdomar som inte kan uttrycka sig, kan visa glädje, sorg och ilskan i musiken. Ungdomar som känner sig i vägen kan här känna att de är viktiga, sedda. Man måste öva. Man får inte svika varandra. Man hänger inte på gatan. Man får ett mål i livet. Hade jag inte haft musiken, hade jag inte funnits idag. Då hade min tystnad blivit total. Nu hade jag istället fem olika band att öva i under veckan med spelningar på helgerna. Tunga steg till skolan blev lätta steg med saxofonen i handen.


Så när jag fick frågan om jag ville säga några ord under manifestationen sa jag naturligtvis direkt ja. Utan att tänka på konsekvenserna. Som vanligt… Jag är idag van vid att prata. Med lärare, elever, sjukvårdspersonal, politiker på nationell och internationell nivå. På stora internationella kongresser. Men… alltid om stamning och alltid till folk som hade bjudit in mig. Nu fick jag ge ett brandtal, med ett betydelsefullt antal invånare som lyssnare, tre ledande politiker bakom mig. Många känner till min stamning då jag ofta finns med i media. Men få vet hur djupgående konsekvenser den haft för mig. Och nu skulle jag berätta. Om musiken, min stamning men även om följderna av att inte satsa på barnen. Det jag sa kunde betyda ett stöd från publiken, men att dörren till ett fortsatt arbete inom kommunen en gång för alla skulle stängas pga kritiken jag riktade. Att direkt säga att man lät barnen betala räkningen för felsatsningar kunde även gå ut över familjeföretaget. Att använda ord som att inte vilja leva mer kunde skrämma både barn och föräldrar. Hur skulle jag stamma mig igenom detta, med mikrofon i handen, en arg skara politiker bakom mig, flera hundra förväntansfulla invånare framför mig, en spotlight och en fotograf.



Jag var rädd. Livrädd. Och blev sista talaren. Att hjärtat kunde banka så snabbt och så högt, utan att hoppa ur eller gå sönder, kunde jag aldrig tro. När min tur var kommen gick jag fram med tunga steg, för jag var den enda som visste vad jag ville säga och vad konsekvenserna kunde bli. Väl uppe fick jag se allas blickar och började med de orden som föregående talare avslutade med: musiken är livet. Nu fick det bära eller brista. Jag talade utan anteckningar. Med hjärtat och inte med förstånd. Med eld och inte med stamning. Konstigt nog, men pressen gjorde så att min stamning gav vika. Visst, några stammande ord kom fram, men plötsligt var min stamning inte viktigt. Den var viktig för budskapet, ja, till och med avgörande, men min rädsla för följderna av mitt tal var miljoner gånger större. Det gick bra. Orden tog skruv. Applåderna verkade aldrig sina. Visslingarna och glada tillropen likaså. Kramarna från kända och även helt okända människor värmde. Tidningarna nämnde mig som den mest inspirerande talare. Kommunen låter musikskolan vara kvar.



Men ingen vet vad talet kostade mig. Mitt jobb, min blottade själ, min talrädsla. Men det man satsar på barnen får man tillbaka. Med ränta. Jag kanske får ett jobb just på grund av mitt brinnande intresse för barn och min kämpaglöd. Min själ glöder när jag hör musiken klinga. Min talrädsla blir mindre ju mer jag utsätter mig för det jag är rädd för. Och det spelar ingen roll heller. Fick ett underbart SMS på kvällen från en mamma som gav mig ett leende som varade hela kvällen: ”min son kom hem och spelade i en hel timme, lycklig och stolt som han var”. Jag är lycklig. Jag är stolt. Över alla som kämpat. Över alla som lyssnat. Vi vann. Barnen vann. Nu hoppas jag att det inte slutar med musikskolan, för situationen är tuff för ALLA barn pga besparingskrav, inte minst barn med speciella behov. Spara inte på barnen. Investera i dem istället!!! Trygga barn blir trygga vuxna. Och det vinner vi alla på.

Och min stamning? Äsch. Jag stammar och det är ok, för det jag säger är värt att upprepas.

2 okt. 2011

Internationella stamningsdagen 22 oktober

Även i år har jag blivit tillfrågad att delta i den online konferensen som pågår 1-22 oktober.

Konferensen ger en fantastisk möjlighet för alla att lära sig mer om stamning och komma i kontakt med människor som stammar, anhöriga, fackfolk mm.


Årets artikel hittar du på 
http://cahn.mnsu.edu/15blom/

Tidigare konfenser är också länkade via den enastående sidan www.stutteringhomepage.com

Missa inte den!

Välkommen med dina frågor och/eller kommentarer.

28 sep. 2011

Missa bussen

Skjutsade min dotter till busshållplatsen. Då vädret var höstlikt fick hon vänta i bilen och vi småpratade lite. När bussen kom blev det bråttom och dottern klev ut och skyndade sig till busshållplatsen. Jag upptäckte att hon inte hade någon väska med sig och ropade henne tillbaka. Hon sticker huvudet in i bilen och... jag får en blockering.


Helt plötsligt går tiden i slow motion och jag inser situationen: bussen är på väg bort, dottern väntar tålmodigt, om än stressad och jag får inte ur mig orden. Vad väljer jag? Strunta i väskan? Strunta i bussen? Jag kan inte ens säga "Strunta i det, spring!". Och medan allt detta snurrar i mitt huvudet hör jag mina egna ord pysa ur min min: "Behöver du ingen väska idag?"

Puh. Vi klarade det. Min fråga hann lämna min mun, min dotter hann med bussen.

-----

Tror du fortfarande att stamning inte är något problem? Tänk dig att ha en "dålig dag" med mycket stamning. Du ska till flygplatsen i tid. Halvvägs blir du stoppad av en polis som vill veta vart du är på väg och om du druckit. Behöver jag säga mer?

Tur att vi är vana. :-)

19 sep. 2011

Jag vet att du är och du blir vad du var

Har slarvat igen med att inte uppdatera min blogg. Men vilken sommar det har varit!

ELSA ungdomslägret har varit fenomenal med en så tight grupp som aldrig förr. Barnlägret i Visby blev även i år en trevlig träff med en massa härliga barn och föräldrar. Pricken på i-et var Nordiska seminariet i Finland, där hela 20 deltagare från ELSA läger gav nordiska ett ungdomslyft.

Det är helt fantastiskt att se hur de förvandlas från osäkra ungdomar till guldstjärnor som glöder i livet! Dagarna fylls med glada tillrop, modiga aktiviteter såsom Toastmasters och en vänskap som heter duga. Utrop växlar från WTF (det får ni slå upp själva) till "För att vi har en röst" och "vi har rätt att tala". De blir aktiva i livet, aktiva inom stamningsrörelsen och aktiva på dansgolvet som får många "äldre" att bli avundsjuka.

I helgen var jag i England med kära dottern och fick även träffa Scatman John's änka Judy, en underbar dam med eldig själ och Gina, min "lillayster".  Scatman John (Larkin) har betytt mycket för mig. Inte bara genom hans stora hit "I'm the Scatman" där han sjunger om att det är ok att stamma, men även privat. Och lyssna på hans låttexter om fred på jorden, att hitta sig själv och att själv ta första steget att göra världen till en bättre plats. Lyssna och njut!

Nu blir det att förbereda mig för att hålla låda på Island på den internationella stamningsdagen 22 oktober.  Även Skaraborgs stamningsförening har en aktivitet ni inte får missa. Kolla på www.ssf.st för mer info.

ATCHOO och på återseende.

5 juli 2011

Oj då....

Är inte stolt över att inte ha bloggat på flera månader. Men jag haft fullt upp. Ska ge en kort översikt över det som händer just nu.

På förbundsmötet i april lämnade jag över klubban till den nya förbundsordföranden i Stamningsförbundet, Liselotte Ek. Själv ansvarar jag för internationella frågor, hemsidan www.stamning.se och tidningen KommUNIKation. Och eftersom jag fick lära mig programmet var det ingen dans på rosor. Sedan har det hänt en del på mitt jobb som krävt mina krafter. I maj åkte jag på världskongressen i Argentina. I juni nationaldagstal och återigen mycket på jobbet innan skolavslutningen. Nu är det förberedelserna inför det europeiska ungdomslägret i England (www.elsa.info) och barnlägret i Visby. (Till den sistnämnda finns förresten fortfarande platser, så boka din plats omedelbart.)

Om världskongressen kan ni läsa i tidningen. Mitt tal berörde många, från logopeder till stammande i alla åldrar. Skönt att kunna ge folk styrka och hopp om framtiden. Men det var svårt att höra att personer som stammar inte har en chans på jobb där, annat än att städa toaletter. Kongressen var alltså mycket viktigt. På ISA (ny hemsida: www.isastutter.org) mötet som hölls i anslutning till kongressen bestämdes var nästa världskongress kommer att bli. Kolla på www.stuttering2013.com för mer information. Är mycket stolt över den unga organisationskommittén! Sitter fortfarande kvar i rådgivningskommittén och i några arbetsgrupper.

Boka också in nordiska seminariet i Finland i september med tema... skratt! :-) Mer om detta på www.stamning.se

I Skaraborgs stamningsförening håller vi på och planerar hösten med en massa roliga och lärorika aktiviteter. Från talträning och logopedbesök till bowling och annat kul. Håll koll på www.ssf.st.

Vill ni komma i kontakt med andra som stammar, ta en titt på www.stamningsforum.se. Även för stamningsbehandlare, anhöriga, kompisar, eller andra intresserade.

Så, nu är ni uppdaterade. :-) Ska försöka skärpa mig. Efter semestern.

Ha det gott och prata på!

7 mars 2011

Stamningsläger

I helgen som varit anordnades ännu ett läger för stammande barn och deras föräldrar och det är alltid lika givande. Att barn får leka med andra barn utan att behöva hålla tillbaka stamning, utan att behöva förklara. Att upptäcka att till och med de vuxna stammar är alltid en lika stor upptäckt för några. Tre dagar av lek, film, uppträdande och att helt enkelt få vara med andra barn som stammar. Föräldrarna förvånas över att barnen helt enkelt försvinner tillsammans och inte är med dem, det trygga området. Vilket är bra, för föräldrarna träffas för sig för att uppleva samma sak: att de inte är ensamma. De skrattar och gråter tillsammans, ser på film, diskuterar barnen och skolan, men viktigast av allt, upptäcker att de delar tankar och upplevelser med alla andra. Till sin hjälp har de logopeder och en ungdom eller vuxen som berättar hur det är att leva med stamning.

På kvällen fick barnen träffa Michael Jackson. Nåja, en tjej (!) som imiterar Michael och som MJ fan kan jag säga att hon är av de bästa, både i utseende som i uppträdande. Jag fick en chock när jag öppnade dörren och min första tanken var DETTA KAN INTE VARA SANT! Men inte nog med det: även hon gör detta ideellt och alla inkomster går till en organisation som heter Peace Parks Foundation. Boka MJ, eller åtminstone någon som knappast kan komma närmare än så. http://www.michaeljacksonentertain.se/ Du kan se henne på http://www.itsallforlove.se/ showen i Göteborg.

Det roliga var att en av barnen på lägret inte kunde sluta fråga om henne och prata om MJ. Han visste mer än jag! Att helt plötsligt hitta något som får en att glömma sin stamning och bara prata på, medan den stora artisten står där, väntar ut och tålmodigt svarar på frågor och ställer upp med både sambild och autograf är en oförglömlig upplevelse, till och med för mammam, som inte ens visste om hans kunskap om stjärnan. Det blev en sen kväll där de lärde sig om stamning och vi lärde oss om MJ, showen och välgörenhetsmålet.

Det planeras ännu ett barnläger i Visby i sommar och ett ungdomsläger i Härnösand, samt ett europeiskt ungdomsläger i England i juli. För vuxna som stammar finns det, förutom föreningsträffar på lokal nivå, en medlemskongress, ett nordiskt seminarium i Finland i höst och... en världskongress i Buenos Aires i maj i år. Mer på http://www.stamning.se/.

Tänk att man får vara med om så mycket kul, bara för att man stammar! :-)

18 feb. 2011

Har man inte insett vad stamning betyder förrän nu?

Alla pratar om The King's Speech. Alla recensar den. I tv, radio, tidningar, bloggar mm. "Vilka skådisar!" "Vilket manus!" Visst,  men vad är det egentligen som gör filmen så speciell? Är det om en kung som stammar? Eller om vänskap mellan två män? Eller om någon som gör det han är rädd för, någon slags hjälte? Kanske någon som alla känner igen sig i, eller kanske till och med någon man önskar vara? För egentligen gör Albert, eller Bertie som han kallas av talpedagogen Lionel Logue, något som är mycket svårt. Att hålla tal är ju rädsla nummer ett. Men inte nog med det, Bertie stammar. Och gör det ändå. Eller som man säger "face the fear and do it anyway". Är det inte det vi alla vill?

Alltså, Bertie är en mycket stark personlighet, som, trots att folk skäms och tittar bort, kämpar för sitt land ut utsätter sig själv för en enorm jobbig situation. Jobbig, men inte omöjlig. För visst stammar han, men han kan ju prata? Visst, han upprepar och fastnar, men det är inte svårt att höra vad han säger. Han svarar kvickt och med humor om sin stamning när Logue gör sig lite lustig ibland.

"Bertie lider av stamning"

"Den plågade prinsen"
"Men han har ett väldigt besvärande problem, ett talfel som gör det väldigt svårt för honom att tala offentligt!"
"...och när han ska hålla tal blir de ett totalt misslyckande."


Är det verkligen så? Är man misslyckad när man stammar? Kan/ska man inte tala offentligt? Eller är det omgivningens reaktioner som egentligen är det största bekymret? Han säger ju själv att om han inte hade varit prins hade han suttit hemma och ingen hade brytt sig. Men nu är han blivande kung. Och den kan väl inte stammar??? Nähä? Varför inte? Tänk om man inte kunnat bli vetenskapsman, som Einstein. Radioreporter, sångare eller skådis? Tänk om man inte får gifta sig eller skaffa barn, som fortfarande är dagens sanning i många länder. Men varför är det så skamset att stamma? Är det skamset att vara döv, eller blind? Tittar man bort när någon i rullstol kommer in? Varför gör man det då när någon börjar stamma?


"Så slutligen: tro på hypen och gå och se den här filmen, hur tråkig den än kan låta på pappret." Så, att se på en kung som stammar är inte intressant. Ok. Men ändå har den lågbudget filmen, som inte visats 50-11 gånger i reklamavsnitt mellan varenda sändning vunnit allas hjärtan. Har det nu äntligen blivit ok att stamma?

I min tidigare blogg tog jag upp en mycket upprörande kommentar ” Det låter helt sjukt… Är det inte sjukt störigt med en som stammar igenom en hel film?” Jag stammar igenom min vakna tid. Min familj, mina arbetskamrater och andra som omger mig, får stå ut med detta "störiga". Och gör det. De säger att efter ett tag märks det inte ens längre att jag stammar. Att jag är jag och att de tycker om mig som jag är. Med stamning och allt.

Jag är så glad att boken har skrivits. Att filmen har gjorts. Att så fantastiska skådisar har valts. Att filmen fått så många priser och kommer att få fler. Att det i sin tur gör att många går och ser den. För jag vill att alla ska skratta om Berties kommentarer, känna stolthet över att Bertie håller talet och tar över ansvaret som kung trots allt, känna irritation över brodern som härmar honom, känna sorg över att folk inte fattar och skäms. Och förhoppnings känner att stamning faktiskt är något som man kan höra på. För då kanske fler som stammar kommer fram, stammar offentligt och är stolta över det man har åstadkommit.

"Problematiken kring stamning brukar sällan tas på allvar i spelfilmer. Det brukar snarare användas för komisk effekt eller något som man snabbt slänger in i sista sekund för att försöka poängtera att en underskriven karaktär är "konstig/udda". " Det ni ser i den här filmen är vardag för oss. Colin Firth visar upp en stamning som inte är någon slapp härmning, utan speglar ganska bra hur det är och känns att stamma. Filmen visar omgivningens skamkänslor och våra egna frustrationer. Men även seger och humor. För vi är nog ett folkslag som har fått kämpa. Varje dag. Varje ord. Mot alla fördomar. Samma fördomar som många hade innan de såg filmen. Så när vi väl kommer fram ur tystnaden som, med hjälp av folkets reaktioner, lagts på oss, ska ni få se, och höra, på ett gäng starka, roliga, intressanta och framgångsrika människor som stammar.

Filmen berör och man lämnar biosalen med en bra känsla.  För er är filmen slut. För oss är det bara två timmar av våra liv. Jag hoppas att ni, i fortsättningen, ser och lyssnar på oss med samma känsla ni fick av filmen.

För vi har en röst.


17 feb. 2011

The King's Speech och vad den gör för stamning

Filmen The King's Speech är baserad på en sann berättelse. Det betyder inte att filmen är rätt i sin helhet, men den har något viktigt att berätta.

Och det har jag med. 

Till er som stammar och till er som undrar om stamning i dagens läge.

Mycket nöje. Sprid gärna detta.

http://www.youtube.com/watch?v=uB9TDLkovm4 

16 feb. 2011

Myter

Nej nej nej, Beson (och många, många andra).

Du skriver en recension som jag gillar starkt, men du avslutar med något som inte stämmer.

"Inget barn föds med stamning och orsaken visar sig härröra tillbaka till prinsens olyckliga och kärlekslösa barndom. Det sorgliga är att allt är sant och historiskt dokumenterat."

Trots ytterst lite forskning har man hittat ett stamningsgen. Söker du på "stuttering gene" hittar du massvis med länkar, t ex
http://www.nsastutter.org/stutteringInformation/Stuttering_Gene_Discovered_CNN_Report.html
och
http://www.stuttering-answers.com/Stuttering-Gene-Research.html

För mig kändes det skönt att läsa det. För det första att det visar att stamning inte är något psykiskt, utan helt enkelt ett medfött fel. För det andra känns det skönt att tala om det för föräldrarna som tror att barnets stamning orsakas av något som de har gjort (kittla, skillsmässa mm). Hade stamning berott på det, skulle då inte många fler stamma??? Nej, stamning är INTE föräldrarnas fel!!!

Att man är nervös, spänd mm är FÖLJDEN, inte ORSAKEN. Tänk dig själv att inte kunna säga ditt namn? Att kunna prata helt flytande tills, helt plötsligt, stamningen sätter i, medan du inte vet när den slår till? Däremot är stamning ett av få funktionsnedsättningar som DIREKT ökar eller minskar beroende på mottagaren, vilket innebär att det är enormt viktigt att alla vet hur man ska bete sig. Och det är förstås extra viktigt för föräldrar och andra familjemedlemmar samt skolpersonal, människor som är med barnen en stor del av deras vardag. Kunskap är A och O! Och där kommer stamningsföreningarna in. Vi har material och berättar gärna hur det är att stamma. Mer på www.stamning.se.

Det grundläggande är: var som vanligt och var respektfull. Behåll ögonkontakt, fyll inte i, kom inte med välmenande men ack så störande råd typ "ta ett djupt andetag" eller "ta det bara lugnt". Hade det varit så enkelt, hade vi väl slutat för länge sedan?Lyssna på DET vi säger, inte HUR vi säger det. Och varför inte fråga?

Men vi har också en del av ansvaret. För om vi inte pratar om stamning, om vi inte ens vågar ta ordet stamning i munnen, om vi skäms för vår stamning, hur kan vi då förvänta oss att andra gör det rätta och se oss som vi är: fullvärdiga, starka och trevliga människor, med en fantastisk livserfarenhet som få andra har.

14 feb. 2011

Sjukt störigt, Margret Atladottir!

Brunchrapporten P3, 110214 kl 12.00 med anledning av filmen The King's Speech.

Margret Atladottir:

Jag som är en av närmare en halv miljon personer som stammar kan tycka att det är sjukt störigt att du inte har någon aning om vad du pratar om när du säger ” Det låter helt sjukt… Är det inte sjukt störigt med en som stammar igenom en hel film?” 

Du har tydligen inte ansträngt dig att se filmen innan ditt störande uttalande, inte sett på alla tv kanaler där man visat olika klipp ur filmen, ännu mindre sett alla som stammar som varit störiga nog att visa upp sig själva i tv och radio. Men du kanske anser dig nog sjukt intelligent att tycka att alla som gett filmen dess priser, har fel?

Ja, det är som du säger ”det är en film som går ut på att en person stammar hela tiden”.

Jag stammar. Hela tiden. Dygnet runt. Ja, åtminstone så fort jag öppnar munnen. Har man, barn, vänner och arbetskamrater som får stå ut med att jag är ”sjukt störig”, för att inte tala om mig själv, som ju hör mig själv mest.

Men jag utmanar dig: titta och lyssna på alla länkar kring filmen på www.stamning.se, bjud därefter in mig till studion, så får vi se hur länge du orkar lyssna på mig. Eller, om min berättelse om mitt störiga tal kan få dig att säga samma som alla andra, som inte har någon kunskap om stamning: "Oj, det hade jag inte någon aning om."

Du tycker att alla komiker ska sluta med att vara roliga och syssla med nyheter och politik istället. Varför inte själv sluta att göra dig rolig över andra och ägna dig åt det som är en realitet  för 1% av alla vuxna och 4% av alla barn.

Det är ok att jag stammar. För det jag har att säga är värt att upprepas.

Anita S. Blom, at your service

9 feb. 2011

Stamningsförbundet + skolan = sant!


Elever som stammar mår sämre än någonsin medan kraven höjs.
Vi behöver er hjälp att uppmärksamma problemet.

Röster om stamning


Under mina år som ledare för barn- och ungdomsläger samt föreläsare på skolor och ivrig chatföljare har jag hört så många skrämmande exempel på de stammande elevernas skoltid att det inte krävs mycket för mig att tända till. 

Jag är helt säker nu på att jag vill ta mitt liv. Jag har ett stort problem som drar ner min livskvalité något enormt och jag har gjort ALLT för förbättra det, men utan resultat. I princip har jag varit olycklig hela mitt liv. Frågan är nu hur man ska gå tillväga. ... Jag stammar så mycket att jag knappt kan prata. Söka, få och klara av ett jobb är helt omöjligt- att leva ett normalt liv är helt omöjligt - att inte ha ångest 24/7 är omöjligt. Jag är säker på att jag inte kommer att få ett bra liv och jag är inte villig att försöka längre.”

” Hej, är en kille på 23 år som stammar hela mitt liv.. är otroligt jobbigt då jag egentligen är ganska utåtriktad och har mycket att säga, allt för många gånger har jag ångest för något som kan hända , det kan hända att jag börjar stamma.”

” Jag är en 20 årig tjej som stammar och har gjort det hela mitt liv. ... Att gång på gång vilja säga något, vilja prata med någon, vilja prata mer med någon men känna att jag inte kan. Känna att orden sätter sig på tvären och inte kommer ut ur munnen på mig... För mig som är en mkt pratglad tjej ... är det otroligt kämpigt att känna att jag inte kan prata i den utsträckning jag verkligen vill. Att jag inte "kan" säga precis det som jag vill säga. ”

”Jag är 22 år och har problem med stamning, … Mitt problem som kommer med detta, är min osäkerhet och att jag tror att jag inte duger till något, bara för att jag inte pratar 100% rent så kommer jag aldrig bli något. Jag hindrar mig själv för att bli den jag verkligen vill vara bara för att jag tror att ingen vill ha någon som stammar... För om inte ens jag vill ha mig själv, varför skulle någon annan vilja det?”

” som jobbigast är det i skolan, vid redovisningar. kommer ihåg hur jobbig skoltiden var Beskrivning: sad

”Jag har varit mobbad sedan 6-års pga, att jag stammar,

”jag vill tala om en sak .fick stå i skamvrån för att jag stammar.läraren har förstört hela mitt liv.”

”När jag började stamma var jag 9 år (ja, så sent). Från och med den dagen begränsades mitt liv. Mina föräldrar ville inte att jag skulle tala offentligt eller ens inför familjen. I skolan fick jag inte svara på frågorna och vid högläsning skrattade alla så det lät jag bli. Lärarna talade om för mig att det inte var någon mening med att jag skulle läsa språk för jag skulle ändå inte komma någon vart med min stamning. De jobb som jag ville ha fick jag inte på grund av min stamning. De betyg som jag ville ha fick jag inte på grund av med stamning. De vänner som jag ville ha fick jag inte på grund av min stamning. Jag tvingades in i en liten ruta och utesluten från samhället. Och jag lät det ske.”


” Jag har en son på sex år som ibland inte vill gå till skolan eller vara med kompisar för att han skäms för att han stammar. På morgonen innan han ska till skolan så kan han ligga och gråta i sängen för att han mår så dåligt över sin stamning.”

” Som lärare upplever jag att unga människor tror alldeles för lite på sig själva idag. Jag har haft två till tre elever som har stammat ganska milt om man får uttrycka det så. Många gånger under en redovisning så kommer dom till mig och säger att dom till redovisa i en mindre grupp eller inte alls. Jag brukar oftast säga att dom får redovisa i en mindre grupp istället. Att säga att dom får hoppa över redovisningen gör det hela sämre bara, man skjuter problemet framför sig istället för att ta uti med det direkt. Min upplevelse är också att dom som stammar är rädd för att bli hånade i en lektionssal när en redovisning intar sin fas. Där har jag som lärare ett stort ansvar att när någon elev börja skrattar eller håna den stammande eleven så måste jag sätta ner foten och tala om att det är fel, så gör man inte.”

” En bra lärare ska styra upp barnen i klassen så att ingen hindrar honom från att svara på frågor, hålla presentationer mm. Det handlar om respekt för olikheter. I klassen finns det säkert också andra barn med hinder t.ex. dyslexi. Låt barnen förstå att stamning är ett liknande hinder, som ingen får skratta eller göra sig lustig kring - någonsin. Uppmuntra också lärarna att då och då dela in klassen i mindre grupper, varierande grupper som i sig skapar samhörighet bland barnen. Ge grupperna olika slags uppdrag (allt i skolan behöver inte handla om muntliga presentationer).”

När man läser dessa urklipp från olika chattat och bloggar, hur kan man då blunda för stammande elever? Hur kan vi fortfarande höra på skolmässor ”vi har inga stammande elever” när 4% av alla barn och 1% av alla vuxna stammar? Eller kommentarer såsom ”jag trodde stamning var utrotad”. Ett förvånansvärt högt antal specialpedagoger och talpedagoger (som ska behandla stammande elever) svarar på frågan hur de behandlar barn som stammar svarar ”vi sjunger med dem”. På min följdfråga hur de ska kunna hålla muntliga redovisningar eller söka jobb tittar de ner i golvet…

Men hur ska pedagogerna veta hur man kan hjälpa stammande elever om inte lärarutbildningen bjuder på kunskap, om de inte får träffa någon som stammar under utbildningen, om det inte finns fortbildning, om SPSM inte har material om stamning och så länge media låter de som stammar framgå som mindre begåvade, skamliga, nervösa, ja, ibland även våldsamma?

En av många sidor som skriver om filmen The King’s Speech och stamning. Och som så många andra skrivs det om filmen så här: ” The king's speech - När Britannia på 1920-talet under kung Georg V regerade vågorna visste kungens undersåtar inte hur han lät. Men de åhörare som hörde prinsen på Wembley i oktober 1925 skulle aldrig glömma det. Prinsen led av svår stamning. Talet var smärtsamt för publiken och ren tortyr för prinsen själv.”

http://www.ka.se/index.cfm?c=95854 inleder med ”Inåtvänd och stammande är han knappast någon publikfriare, misslyckandet blir smärtsamt.

I tidning City 110203 sidan 20 kan man läsa: ” Spela efterbliven på film så kommer priserna regna.”

Det så kallade humorprogrammet HJÄLP! visade inte bara en stammande Robert Gustafsson som dreglar och gör en stammande person till en fullständig idiot, han blir till och med utskälld för j-a hackspett och blir våldsamt insläpad i ett rum, fastbunden och med en supportertuta i munnen får han ”bihålorna ursköljda”. Detta har lett till att eleverna härmat honom med ett liknande beteende.

Lägg sedan på detta:

Elevers krav i skolan

Läser man t ex betygskriterierna för svenska A kan man läsa följande
Mål: ” kunna delta i samtal och diskussioner med olika syften och hålla anföranden inför en grupp på ett sätt som är anpassat efter situation och mottagare”.
Kriterier för betyget godkänt : ” Eleven formulerar sig sammanhängande i tal och skrift i både formella och informella sammanhang med hänsyn till mottagaren.
Eleven håller korta muntliga anföranden inför grupp, deltar i samtal och diskussioner, följer grundläggande regler och bemödar sig om att bli förstådd.
Kriterier för betyget väl godkänt : ” Eleven argumenterar konstruktivt i gruppdiskussioner och håller intresseväckande och väl disponerade anföranden inför grupp.”

Då förstår man hur stor roll skolan spelar i den stammande elevens utveckling, chanser att uppnå rättvisa betyg, anti-mobbning och framtidsplaner.

Lärarens roll är tydlig


Grundskola Kursplan för svenska: Ämnets syfte och roll i utbildningen
"Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjligheter att använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se, läsa och skriva samt att uppleva och lära av skönlitteratur, film och teater. Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Det är därför ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling. Ämnet skall ge läs-, film- och teaterupplevelser och tillfällen att utbyta erfarenheter kring dessa.
Språket och litteraturen har stor betydelse för den personliga identiteten. Svenskämnet har som syfte att främja elevernas förmåga att tala och skriva väl samt att med förståelse respektera andras sätt att uttrycka sig i tal och skrift."
Språket har en nyckelställning i skolarbetet. Genom språket sker kommunikation och samarbete med andra. Kunskap bildas genom språket och genom språket görs den synlig och hanterbar. Svenskämnet syftar till att tillsammans med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet.
Mål: – utvecklar en språklig säkerhet i tal och skrift och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang samt genom skrivandet och talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan,

Skolan har grundkunskap, fortbildning och material om dyslexi, ADHD mm. Varför blundar alla när det gäller stamning? Om en elev knappt kan säga sitt eget namn, varför ska den då bli tvungen att hålla muntliga redovisningar, utan minsta anpassningar? Låter man en rullstolsbunden elev gå uppför trappan? Eller ger man en synskadad elev en vanlig lärobok? Varför denna diskriminering när det gäller stamning?

Det är dags för skolan att ta sitt ansvar.


·         - Se på filmen The King’s speech (med hela 12 Oscars nomineringar!), gärna med skolan***.
·         - Ta (sedan) in någon från en av våra 17 lokalföreningar för att prata om stamning, för personalen och för eleverna.
·         - Kräv material och annan utbildning kring stamning. Ställ krav på SPSM.
·         - Anpassa lektionen med hjälp av den stammande eleven. Fråga gärna eleven hur.
·         - Kom till Stamningsförbundets monter på skolmässor.
·         - Stöd oss för att hjälpa oss att göra vår röst hörd och ge oss möjlighet att hjälpa er och era elever.

För mer förslag och information om stamning, hur ni kan hjälpa stammande elever, vad Stamningsförbundet kan göra för er och var stammande elever och deras föräldrar kan få hjälp och kompisar, kontakta Stamningsförbundet.

Mera media

TDet blev som jag trodde i Gomorron Sverige 110204.

Upp kl 05, sminka bort påsarna under ögonen (jag och morgnar...) för taxin väntade kl 06. Frukost fanns i TV huset, men det hann vi knappt med, för där skulle det sminkas (fem lager puder till), lägga håret mm, medan nerverna gjorde sig påminda. Sedan fort fort in i soffan efter förra gästen, 10 min taltid för både Kjell Albin och mig, inkl visning av filmklipp, inledning, frågor och avslutning och fort fort ut ur studion.

Att tänka bort kamerorna gick an. Men vetskapen om att klockan gick, att jag hade en miljon saker jag ville ta upp och att jag skulle strunta i allt som heter taltekniker för att vara trovärdig, fick hjärnan och hjärtat att rusa.Och så plötsligt var det slut... Det blir så overkligt efteråt... Samtidigt kändes det skönt att, så fort kamerorna stängdes av, personalen berömde och även ställde frågor. Som alltid med samma innebörd: Det hade vi inte en aning om... (Mer om det jag brinner för i nästa blogg.)

Kjell Albin Abrahamsson fick flest frågor, men som tur var hade vi, under en trevlig middag, pratat om vad vi tyckte var viktigt, så att var och en kunde svara på frågor som vi båda två brinner för. Sedan tog vi en andra frukost på stationen för att ha lite eftersnack och eventuellt framtida samarbete.Vi har en del idéer som förhoppnings blir av...

Så, först P1 i direktsängning, sedan Gomorron Sverige, och tre dagar senare ringde TV4 Skaraborg om hon fick komma och filma mig. Visst, när då? Nu, med en gång. Svälj... Snabbstädning, gömmer disken i diskhon och på med sminket. Stressen får mig att stamma ännu mer, men vad gör det då intervjun just handlar om stamning. Vi pratade om stamning i en timme, filmade i 10 min, vilket blir 1-2 min i sändning. Och naturligtvis fjäskar min älskade hund med reportern, så hon får vara med på bild. Flera scener filmas varav en scen där jag ger henne vatten. Ur mitt diskfyllda diskhon...

Men det är inte bara jag som fått mediauppmärksamhet. Den fantastiska filmen The King's Speech (googla på den, så får du se alla lovord) får många nationella och lokala medier att vilja ta upp ämnet stamning. Kolla på www.stamning.se för länkar till kända och mindre kända stammare som helt fantastiska förebilder.

Så, radio, tv och tidningar tar upp filmen och stamning. Men min kamp om att locka media att ta upp stamning fortsätter.

Fortsätter i nästa blogg.

3 feb. 2011

Because I have a voice!!!

Sitter nu i sängen och inväntar Kjell Albin Abrahamsson för att gå igenom morgondagen. För kl 06.50  den 4 februari 2011 blir det direktsänd intervju i Gomorron Sverige kring temat The King's Speech. En film som alla bara MÅSTE se! Inte bara för att man får en inblick i hur frustrerande det är att stamma, men även hur man lyckas hitta styrka bara man är omgiven av människor som tror på en.

Problemet är inte om jag kommer att stamma eller ej för det är just stamning det handlar om. Utan att, under 10 minuter, få sagt det jag vill ha fram!

10 minuter - 4 min (reportern) - 4 min (kändisen) = 2 min (jag)?

Hörde en filmkritiker säga att hjälten (Colin Firth) påminner om boxaren Rocky. Han måste träna hårt för att möta fienden. I Prins Albert/George VI fall betyder det talträning för att möta den stora publiken. Det slog mig att den liknelsen är ganska rätt. Men det kritikern (eller någon annan?) inte inser är att det är det vi möter varje dag.

För en icke stammande människa är det helt normalt att säga Hej, säga sitt namn, ringa ett samtal, räcka upp handen, beställa en rätt, mm. För den som stammar kan dessa situationer blir som värsta boxningsmatcher! Slåss jag knock-out av den som slänger på luren när det blir en blockering? Eller av den som skrattar? Eller av den som fyller i? Men är det egentligen fel att stamma? Ska jag tillåta andra att slå mig knock-out? Måste jag verkligen slåss?

Stamning gör mig till någon unik. Och min personlighet gör mig till den jag är. Inte min stamning. Och det jag säger är värt att upprepas. Och det tänker jag prata om imorgon. För att jag, precis som King George VI, har en röst...

2 feb. 2011

Spela roll?

Inte nog med att jag älskar låten Pack Up med Eliza Doolittle för det gammaldags soundet och den härliga tenorsaxofonen i bakgrunden, men plötsligt lyssnade jag på texten.

"Don’t worry, there’s no doubt
There’s always something to cry about
When you’re stuck in an angry crowd
They don’t think what they say before they open their mouth"

Att härma någon som stammar är tacksamt, för den ena blir illa berörd, medan andra får sig ett gott skratt. Vi som stammar tror ofta att folk tycker vi är konstiga och inte orkar höra på oss. Och visst är stamning inte lätt. Den som lyssnar måste behålla fokus och den som stammar måste försöka hitta ett sätt att kommunicera. (Och att kommunicera och att prata flytande är två olika saker!) Men den som säger något som gör oss ledsna, är det verkligen för att retas? Jag hade en klass som gapskrattade så fort jag stammade fram mitt namn. Men när jag sedan berättade hur "roligt" stamning är, kom de efteråt och ursäktade sig, förklarade att de var så nervösa och inte visste hur de skulle bete sig. Andra talar om för oss att de inte bryr sig, ibland att de inte ens hör eller tänker på dig. Men VI GÖR DET! Frågan är varför? Ber vi någon som ser dåligt att se bättre? Förväntar vi oss att den som går på kryckor "rycker upp sig" och börjar gå som vanligt? Vad är egentligen vanligt? Och är ovanligt något fel? Eller bara ovanligt? Eller... rentav häftigt???

"Pack up your troubles in your old kit bag
And bury them beneath the sea
I don’t care what the people may say
What the people may say bout me.
Pack up your troubles get your old grin back
Don’t worry about the cavalry
I don’t care what the whisperers say
'Cause they whisper too loud for me"

Att strunta i det är lättare sagt än gjort. Men försök åtminstone göra det bästa av situationen. Lär dig att ge igen.
- Jag kan åtminstone sluta stamma. Du förblir <fyll i själv>.
- Härma mig så mycket du vill, men du blir aldrig så bra som jag på att stamma.
eller min egen:
- Visst stammar jag. Vad är du bra på?
- Det är ok att jag stammar. För det jag har att säga är värt att upprepas.

Lär mer om positivt tänkande i min paper på den online konferensen.

1 feb. 2011

Det finns inga hinder

Tidigare publicerad 9 okt 2005

Visst är livet underligt ibland.

I förrgår blev jag uppringd av ett konferenscenter om jag kunde tolka
på svenska-holländska. Visst kan jag båda språk och turligt nog var den
den enda helgen jag var hemma på fem veckor. Men det som förvånade mig
var att de visste om att jag stammar. Var de så desperata eller tyckte
de inte att min stamning hade betydelse?

Men jag gjorde så gott jag kunde, med talare som inte talade i mikrofonen, danska talare och ett ämne som jag aldrig haft med att göra. När min stamning ökade och jag inte kunde dölja den längre beslöt jag att, under kafferasten, berätta att jag också var ute och reste en hel del och pratade om… stamning. Mannen började genast att ställa en massa frågor och efter en liten stund visade sig att han tonårsson också stammar!

Där ser man. Jag kunde inte bara hjälpa mannen att förstå vad som sades
på mötet, jag kunde även vägvisa honom i stamningsvärlden och ge
information, länkar och kontaktadresser. Så hade jag tackat nej pga min
stamning, hade jag gått miste om lön, ett talträningstillfälle, en
självförtroendeträning, men även om ett tillfälle att länka ännu en
(eller fler) personer till vår stamningsvärld.

Ta vara på tillfällen och våga chansa. Utöka din säkerhetszon och lev
som du skulle levt utan din stamning. Ett försök är aldrig ett
misslyckande, utan bara en ny erfarenhet.

DU kan göra skillnaden

Tidigare publicerad 16 sept 2005

Sitter just nu och läser nyheter från regeringens websida som jag prenumererar på. Mycket ointressant för det mesta, men ibland stöter man på något som man kan reagera på. T ex så läste jag om ett uttalande som utbildningsministern gjorde om en satsning på elever som inte har betyg när de går ut ur skolan. Man tänker då oftast på elever som inte orkar studera. Ibland även på elever med läs- och skrivsvårigheter. Men vem tänker på elever som stammar, som inte blir bedömda utefter sin kunskap, men utefter sitt tal? Tank bara på muntliga redovisningar, muntliga prov, grupparbeten där man måste kämpa för att få sin röst hörd, lärarna som inte förstår vad stamning innebär. 

På regeringens hemsida www.regeringen.se hittar du alla mailadresser till våra beslutsfattare. Gör som jag och skriv! Det behöver inte vara något långt och officiellt brev, utan det kan vara några rader. Ju fler som berättar om vår och våra barns problematik, ju större chans att vi blir uppmärksammade och att man ar hänsyn till våra problem, och naturligtvis även våra möjligheter! 
 
Du behöver inte kunna Fader Vår för att be till Gud. Du behöver inte vara politiker för att uppvakta politikerna. Du behöver inte vara författare för att kunna skriva ett brev. DU KAN GÖRA SKILLNADEN!!!

Stamning, funktionshinder eller handikapp?

Publicerad 16 sept 2005

När jag började stamma var jag 9 år (ja, så sent). Från och med den dagen begränsades mitt liv. Mina föräldrar ville inte att jag skulle tala offentligt eller ens inför familjen. I skolan fick jag inte svara på frågorna och vid högläsning skrattade alla så det lät jag bli. Lärarna talade om för mig att det inte var någon mening med att jag skulle läsa språk för jag skulle ändå inte komma någon vart med min stamning. De jobb som jag ville ha fick jag inte på grund av min stamning. De betyg som jag ville ha fick jag inte på grund av med stamning. De vänner som jag ville ha fick jag inte på grund av min stamning. Jag tvingades in i en liten ruta och utesluten från samhället. Och jag lät det ske.
 
Se på mig i dag. Jag har gått tillbaka till skolan och fått högsta betyg. Jag har fått många vänner som tar mig som jag är med stamning och allt. Min familj är stolt över mig. Att tala offentligt är det roligaste jag vet. Jag reser jorden runt för att prata om stamning på olika språk, TACK VARE min stamning. Och det bästa av allt är att jag fått mitt drömjobb: jag jobbar med datorer inom skolan. Jag älskar datorer och jag älskar människor och inom det här jobbet får jag kombinera båda. Jag kan någonting som inte andra kan lika bra. Andra är begränsade inom sin okunskap för data medan jag har en stor frihet tack vare min kunskap. Jag kan någonting som andra vill ha och min stamning inte i vägen längre. Tvärtom, min stamning har minskat betydligt och är ibland knappt märkbar. 

Så vad jag försöker säga är: visst är min stamning ett funktionshinder som ställer till det ibland. Men stamning är inte ett handikapp förrän någon (din omgivning, men även du själv) gör det till ett handikapp. Så låt ingen sätta dina gränser. Du märker dina begränsningar när du möter dem. Och inte ens då ska de stoppa dig. Testa dina gränser. Förlägg dem. Går det inte, så har du i alla falla försökt. Stamning är inget du ÄR. Det är bara en av många saker du gör.   

Vaddå stamning ett problem?

Tidigare publicerad 16 sept 2005:  

 

Hur det här med blogg fungerar vet jag inte. Det jag vet är att vi behöver nå ut med information om stamning och inte minst med oss själva! Man vet för lite om stamning, det skrivs för lite om stamning och de som stammar vill eller vågar inte träda fram. För stamning är rent allvar! 

 

 För hur skulle du känna dig om du inte kunde säga Hej, eller ditt namn? Om du vill bjuda upp någon eller om snyggingen frågar, öra mot mun, vad du heter?Om du ska beställa ett hekto av något eller vill resa till ett ställe som du inte kan få fram? Om du får dåliga betyg bara för att du inte kan säga svaren? Kan du ana hur det känns på en arbetsintervju eller helt enkelt på en muntlig redovisning och inte få fram något? För det är vår vardag.

Finns det egentligen flera funktionshinder som är direkt berörda (minskar och ökar) beroende på den man interagerar med??? Är du stressad, blir jag det. Är du lugn, trygg och väntar ut mig stammar jag mindre. Och min stamning berör dig och får dig att agera på ett sätt, eller hur? Ju mer du förstår, ju "vanligare" du reagerar, och ju mer jag känner mig ok, vilket leder till mindre stamning.

 

Stamning ÄR ett problem. Och inte bara mitt. Så låt oss sluta tiga. 

Nystart

Då jag inte har tid att uppdatera min hemsida www.anita.se kommer jag att under tiden publicera nyheter via denna blogg.

Jag börjar med att ta upp gamla inlägg från min förra blogg MSN Spaces.

Tveka inte att kommentera.

Mycket nöje!

7 dec. 2004

stamning, inte bara mitt problem

Hur det här med blogg fungerar vet jag inte. Det jag vet är att vi behöver nå ut med information om stamning och inte minst med oss själva! Man vet för lite om stamning, det skrivs för lite om stamning och de som stammar vill eller vågar inte träda fram. För stamning är rent allvar!

För hur skulle du känna dig om du inte kunde säga Hej, eller ditt namn? Om du vill bjuda upp någon eller om snyggingen frågar, öra mot mun, vad du heter?Om du ska beställa ett hekto av något eller vill resa till ett ställe som du inte kan få fram? Om du får dåliga betyg bara för att du inte kan säga svaren? Kan du ana hur det känns på en arbetsintervju eller helt enkelt på en muntlig redovisning och inte få fram något? För det är vår vardag.

Finns det egentligen flera funktionshinder som är direkt berörda (minskar och ökar) beroende på den man interagerar med??? Är du stressad, blir jag det. Är du lugn, trygg och väntar ut mig stammar jag mindre. Och min stamning berör dig och får dig att agera på ett sätt, eller hur? Ju mer du förstår, ju "vanligare" du reagerar, och ju mer jag känner mig ok, vilket leder till mindre stamning.

Stamning ÄR ett problem. Och inte bara mitt. Så låt oss sluta tiga. Jag berättar om min stamning och du är välkommen att fråga. Hör av dig!

Anita

www.anita.se
V-v-visst stammar jag. V-v-vad är du bra på?