2 feb. 2011

Spela roll?

Inte nog med att jag älskar låten Pack Up med Eliza Doolittle för det gammaldags soundet och den härliga tenorsaxofonen i bakgrunden, men plötsligt lyssnade jag på texten.

"Don’t worry, there’s no doubt
There’s always something to cry about
When you’re stuck in an angry crowd
They don’t think what they say before they open their mouth"

Att härma någon som stammar är tacksamt, för den ena blir illa berörd, medan andra får sig ett gott skratt. Vi som stammar tror ofta att folk tycker vi är konstiga och inte orkar höra på oss. Och visst är stamning inte lätt. Den som lyssnar måste behålla fokus och den som stammar måste försöka hitta ett sätt att kommunicera. (Och att kommunicera och att prata flytande är två olika saker!) Men den som säger något som gör oss ledsna, är det verkligen för att retas? Jag hade en klass som gapskrattade så fort jag stammade fram mitt namn. Men när jag sedan berättade hur "roligt" stamning är, kom de efteråt och ursäktade sig, förklarade att de var så nervösa och inte visste hur de skulle bete sig. Andra talar om för oss att de inte bryr sig, ibland att de inte ens hör eller tänker på dig. Men VI GÖR DET! Frågan är varför? Ber vi någon som ser dåligt att se bättre? Förväntar vi oss att den som går på kryckor "rycker upp sig" och börjar gå som vanligt? Vad är egentligen vanligt? Och är ovanligt något fel? Eller bara ovanligt? Eller... rentav häftigt???

"Pack up your troubles in your old kit bag
And bury them beneath the sea
I don’t care what the people may say
What the people may say bout me.
Pack up your troubles get your old grin back
Don’t worry about the cavalry
I don’t care what the whisperers say
'Cause they whisper too loud for me"

Att strunta i det är lättare sagt än gjort. Men försök åtminstone göra det bästa av situationen. Lär dig att ge igen.
- Jag kan åtminstone sluta stamma. Du förblir <fyll i själv>.
- Härma mig så mycket du vill, men du blir aldrig så bra som jag på att stamma.
eller min egen:
- Visst stammar jag. Vad är du bra på?
- Det är ok att jag stammar. För det jag har att säga är värt att upprepas.

Lär mer om positivt tänkande i min paper på den online konferensen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar